Flickan från tredje raden omnämns ständigt som Hasse Ekmans bästa jämte mästerstycket Flicka och hyacinter. Vid tiden för premiären stred man i pressen om vem som var svensk films största geni – Bergman eller Ekman. Bergman hade just vunnit kritikernas gillande med Fängelse, ett nattsvart drama där han beskrev livet som ”helvetet på jorden”. Ekmans film var en omedelbar reaktion på detta avgrundstema, där han lät Hoppet spela huvudrollen.
Dramat följer en mystisk ring som ständigt byter ägare bland de som missgynnats av ödet. På ett snillrikt sätt binds pärlbandet av livsberättelser samman och bildar en fascinerande helhet.
Paralleller har dragits med Short Cuts, även om Ekman var 44 år före Altman. Också i det genreöverskridande berättandet var Ekman långt före sin tid. Att blanda allvar i komik och humor mitt i allvaret är en balansgång som få vågat sig på – och ännu färre som lyckats bemästra.
”Mäktig. Imponerande.”
/The Guardian
”YPPERLIG UNDERHÅLLNING! Så perfekt skriven och skickligt regisserad att publiken formligen stönar av spänning!”
/Expressen (som gav den 4 getingar!)
”HASSE EKMANS BÄSTA FILM!”
/Upsala Nya Tidning
”Hasse Ekmans s k anti-Bergman-film, en optimistisk komedi i novellformat, var en reaktion mot dåtidens svenska filmer om livets meningslöshet. Ekman doserar skickligt spänning och humor till njutbar underhållning.”
/Bonniers Film & Videoguide